Prendels Bekännelser
Kaptitel 2- Kärlek

Sedan jag fyllde 12 år har jag ständigt haft en flickvän vid min sida som jag säkerligen inte uppskattat. Skaffat en ny direkt efter den andre, tror min maxlängd är 10 dagars mellanrum.
Dock så har mina förhållanden varat länge, blir lätt förälskad och fortsätter lätt vara det. Men mellan mina senaste förhållanden har jag egentligen velat förbli singel och inte fastna i någon.
Jag ser mig som en romantisk mansgris, behandlar kvinnorna halvt som skit men väger upp till det då tillfällena kommer där jag verkligen visar kärlek, jag gillar att göra mina vänner glada, men jag älskar att göra den jag verkligen älskar glad, det känns som det är meningen med livet för mig, kärlek, och min del av den meningen är att jag ska göra min älskade glad och vice versa, tror jag levt på det viset tidigare. Nu när jag lärt känna mig själv något sedan jag bröt det förra förhållandet, så finner jag ingen vacker syn, jag inser nu, många år i efterhand, att jag betett mig som ett as och önskar att jag satt ner fötterna på jorden, dock inser jag nu också att jag blivit för lätt kär och inte borde gett allt till vemsomhelst. Tyvärr tror jag även att jag i dagsläget inte är kapabel till att göra en flickvän lycklig. Jag har för mycket på gång hela tiden och kommer ha svårt att finnas där. Men vem vet, jag kanske kanske träffar tjejen som får mig att ändra mig, eller jag kanske redan träffat henne? ....


Ceep smiling