Gästbloggare: UltraPer
Jag får i skrivande stund en lektion i engelska av fullblodsamerikanen AMC. Hon är övertygad om att det heter "bitch" och inte "biatch", men har uppenbarligen inte greppat uttrycket konstnärlig frihet som i korta drag innebär att jag kan stava ord hur FAN jag vill, och det blir ändå bawlin' eftersom jag är upphovsman.

Jag fick den fina idén att alla personer i det här rummet (Christians vardagsrum) ska få sig en varsin känga, så det är väl bara att safta på, antar jag.
Vi drog lott om vem som skulle få sitta bredvid AMC, och det är inte på grund av att man vill det - utan på grund av att det är ett straff, trots att hon är enda tjejen i rummet. Förutom att hon sitter och mumlar kassa rim för sig själv så har hon också en annan ovana som hon lagt sig till med redan i barndomen.
Hon är en förlägen nymfoman, och det är ju en delikat situation eftersom hon lider av ett tvångsbeteende, samtidigt som hon är blyg.

Föreställ er själva hur det ser ut när hon ska blotta sig för oss helt oannonserat. Hon ligger i en krampaktig fosterställning, helt rödblossande om kinderna, och gråter av skam samtidigt som hennes händer lever ett eget liv och sliter av plagg efter plagg från kroppen som stretar emot.
Det är med skräckblandad vämjelse som man inte har några som helst problem med att titta åt ett annat håll.

Caffo vaknade nyss efter att ha sovit i hundra år. Törnrosa-AMC hoppade fram och slabbade ner hela ansiktet på honom med sina fyra läppar.

Ja, ja. Så kan det gå när inte haspen till AMC's bur är på. Fortsättning med dissar kommer i nästa inlägg.