Kapitel 1- Stress

Jag har som förmåga att gärna plocka på mig ansvar åt andras problem, vilket har kommit till den grad att jag knappt hinner lösa mina egna. Och påfrestningarna från olika personer som vill ha mig på olika plats eller olika egna viljor som vill åt olika håll,  gör att jag ibland totalkrossas och blir antingen arg eller bara försvinner med stillblick.
De flesta dagarna utför jag genom väl planerade men tighta scheman, förbereder ena projektet medan jag slutför det andra. Men vissa dagar säger det bara stopp, och allting blir kalabalik, inget utförs rätt och det mesta strular till sig. Dessa dagar är inte de värsta, utan dagen efter den dagen, då jag måste ta ikapp och rätta till föregående fel, vilket också resulterar i att mina efterkommande planer måste skjutas fram, jag vill mycket mer än jag kan och hinner.
Och när planerna måste skjutas fram så måste jag ju försöka komma ikapp genom att utföra arbetet ännu snabbare än vanligt, så slutar det hela i en ond cirkel som aldrig släpper ut mig och som bara blir tightare och tightare kring mig.
Detta är en sådan dag, jag gick tidigare från jobbet helt totalkrossad.
Tillochmed när jag fick skivkontrakt, när jag trodde att det skulle vara någon annan ansvarig för det tåget, så fick jag ta hand om spakarna ändå, jag skulle se till att fixa allt, jag skulle se till att allt blev gjort, jag såg till att vi tog tag i allt som behöve tas tag i, räkna ut vad som ska tas tag i.. och tillochmedfixa knark.
Idag blev jag av med skivkontraktet pga att jag inte hunnit med tillräckligt eller sett till så mina kollega verkligen jobbade. Jag åker till studion imorgon och ska försöka prata litte vett i honom.

Det kanske är en liten "Prendel XXL" i mig? -som jag i tidigare inlägg skrev om när jag var full.

Keep Smiling /Prendel